Efter allmänna påtryckningar från vänster och i viss mån höger så introduceras nu Internet 3.0 aka bloggen Blommans Bio-Babbel! Jag har ju redan gjort ett kraftfullt avtryck på the world wide web, bland annat på Facebook, genom sökningar på altavista och flitigt användande av Gmail-chatten (vars korrekta namn som bekant är "g-talk") och tänkte att det var dags att steppa upp saker och ting ytterligare en nivå.
Bekantskapskretsen tycker generellt att jag är alldeles för positiv i mina filmomdömen. "Du tycker ju allt är bra" har man ju hört både en och två gånger. Därför tänker jag på ren trots gå emot förväntningarna, dessutom med en film som inte ens är ny. Okej, cutting to the chase. "Män som hatar kvinnor". "Den är ju bra" kan man höra nån säga på tunnelbanan. "Vad bra den var, var den inte det?" säger kanske en kompis, soon not to be. Till exempel så var jag nyligen på en släktlunch med anledning av morfars syster Lianes bortgång. (Förresten borde Tarzans donna inte ha hetat Jane utan Liane förstås! Ehum.) Mammas kusin, som jag egentligen tycker väldigt mycket om, börjar tala om hur bra han tycker filmen är eftersom "den verkliga gräddan av svenska skådespelareliten är med". Gillande bifall runt bordet, "hear hear" hade det låtit om vi hade befunnit oss i England för hundra år sedan. Men nu är alltså platsen för detta en filmälskares skräckscenario Sverige. Hyllningarna eskalerar och min irritation byggs passivt-agressivt upp inombords, jag petar i maten och tänker: "Erik, nu håller du käften. Du får inte förstöra stämningen!" Till slut är jag bara tvungen att gå iväg och ta mer av den italienska buffén för att coola ner mig några hekto, och tyvärr låg det inte några chill pills i en skål som jag hade hoppats på. Där står däremot en annan av mammas kusiner som är studierektor på Scenskolan. Vi bestämmer att vi ska försöka gå och se en mim-föreställning med sex hästar på scenen där en kompis tillika hennes elev uppträder. Blir på lite bättre humör. Efter lunchen är jag dock fortfarande så upprörd att jag åker till läkarmissionen och köper en porslinshund för att lugna ner mig ytterligare. Anyway, back on track. Som den observante läsaren (den som kan "läsa mellan raderna") redan har anat så är "Män som hatar kvinnor" alltså inte bra.
Två (2) blommor, av fem (5) möjliga:
Håller med. Filmerna dåliga. Men böckerna ännu sämre. Puss, från din första kommentator! Anna
SvaraRaderaHåller helt med. Filmerna är dåliga, och jag iddes bara läsa första boken, tråkig och ryckig. Dessutom vet jag att du och jag är överens om att "Såsom i himmelen" är crap.
SvaraRaderaDet här kan ju bli trevligt kompis. Jag har själv inte sett filmen i fråga och planerar ej heller att göra det. Peter Andersson kommer alltid att vara Färöingen för mig, den illusionen får inte rämna.
SvaraRaderaVet ingenting om filmen eller böckerna men serien är urbra :P
SvaraRaderaBlomman, jag efterlyser ett trevligt inlägg om de fd makarna Cameron. Jag vet inte mycket om Män som hatar kvinnor, men du gav enligt typiskt Blomman-manér en mycket trevlig och mänsklig syn på denna "succé".
SvaraRaderaTack för trevlig läsning!
Svensk films egna Pearl Harbor?
SvaraRaderaJag gillar att du inte motiverar varför filmerna inte är bra utan bara slår fast att de inte är det. Inget tjafs, liksom. Själv tycker jag att det är trist att man inte lyckats bättre med filmerna eftersom böckerna är så bra. Men filmerna är sevärda för det. /Indigirka
SvaraRadera