lördag 1 maj 2010

Ring så sover vi… inte så bra någonsin mer.

Hello alla Blomman-älskare! Jag blir så glad att du har gjort min blogg till startsida i din webbläsare! Reaktionerna på sjösättningen av bloggen har förstås inte låtit vänta på sig. Det talas om en "Blomman-effekt" och "ringar på vattnet". På Apple kallade Steve Jobs till krismöte i morse: "I don't care if it's May 1, we must totally redesign this iPad thing to meet the new demanding standards set by Blommans blogg. Just do it!" (Apple-anställd: "Is this Nike or what?"). Så jag fortsätter väl att blogga. Fortsätter att "kombinera nytta med nöje" så att säga.


Idag ska jag kåsera om pris. Rättare sagt det pris man får betala för att se en film och då syftar jag inte på kostnaden för biobiljetten. För typ tio år sedan såg jag den japanska skräckfilmen Ringu, "The Ring". Vissa tänker kanske "jag har bara sett den amerikanska remaken och den tycker du förstås inte är lika bra". Faktum är att den är ungefär lika bra och dessutom mer lättillgänglig eftersom folk inte pratar på ett konstigt språk som japanska! Det här att koketera med att originalet skulle vara bättre, även om så ofta är fallet förstås, har aldrig varit min grej. Hursomhelst, även om det kan vara svårt att tro att Blomman sover ensam så händer det faktiskt ibland. Och då måste jag FORTFARANDE ha en lampa tänd, annars kan ju Sadako, ni vet flickan in serious need of hårbalsam och i förlängningen kanske även ett nytt liv, stå där vid sängen! I en gubbläskig scen så tar hon, efter att ha synts på ett videoband, rent fysiskt steget ut ur TV-apparaten. Och så var man skräckad for life! Hjälp! Min dator är rätt lik en TV så nu blir jag så rädd bara av blotta tanken att hon ska komma klivandes ur skärmen att jag nästan gör i brallan! "Bajsiböx" som min vän Dianas mamma sa en gång. Hon spelade förresten med i Bo Widerbergs "Barnvagnen", en liten filmreferens. Den första av många som komma skall, likt pärlor på Coco Chanels halsband.


Association gone mad, vi är inne på Chanel-filmerna! Den andra av de två, den med Stravinskij, är inte alls sämre än den med Audrey Tatou. Snarare bättre på vissa sätt, snyggare kläder och en hetare Chanel. Säga vad man vill om Tatou men het är hon inte. Och så var det med den saken.


Rewind (tänk "spola tillbaka ett band-ljudet") till det här med TV! Mina föräldrar kallar fortfarande sina datorer för TV. -Ja, jag försökte söka på TV:n. -Hur menar du nu…? -Nej, jag menar datorn förstår du väl. -Eh, nej? Det här med olika apparater i hemmet kan alltså vara förvirrande. Jag ertappade faktiskt pappa en gång med att försöka trycka in ett videoband i CD-spelaren. True story, no BS!


Vi spolar tillbaka bandet ytterligare. Att ha en lampa tänd på natten drar ju ström och ström kostar pengar. The Ring kanske har kostat mig hundratals (tusentals!?) kronor, en kostnad jag inte tänkte på när jag hyrde filmen. För det var på den tiden man hyrde film. Men är det värt det? De e klart!


Det blir 5 sömntabletter till The Ring:


6 kommentarer:

  1. Ojojoj Blomman, jag är numera fast här. Kan.Inte.Sluta.Läsa.Dina.Inlägg.

    Jag sover också alltid med lampan tänd och det är bl.a av just samma anledning, samma gamla japanska version.

    HEJ!

    SvaraRadera
  2. Ava-snore borde också ha fem sömntabletter!

    SvaraRadera
  3. Eller som min mamma trodde de hette, "CP-skivor".

    Som gammal vinylälskare vill jag inte säga att hon hade helt fel.

    SvaraRadera
  4. alltså du skriver nästan ÄNNU bättr i långt format än ditt klassiska facebook-status-format!

    "like"!!!

    SvaraRadera
  5. Tack för alla snälla ord!

    SvaraRadera
  6. I historieböckerna kommer det stå att Google skapade en tjänst som kallades Blogger för att ge en naturlig plats åt Blommans Blogg. Fullt naturligt.

    SvaraRadera